Skelettet, en del av hästens rörelseapparat.

Hästens rörelseapparat ger rörelse, stadga och skydd.

Begreppet rörelseapparaten.

SkelettbidHastMan2

Begreppet hästens rörelseapparat består av en aktivdel som bildas av kroppens muskler och en passiv del, dit hör skelettet med dess fogar och leder. Även delar av nervsystemet ingår i rörelseapparaten. Hästen har utvecklats till ett stark, snabbt och uthålligt djur. Extremiteterna är långa och smäckra, musklerna sitter närmare bålen med långa senor ned till tålederna. Lederna längst ned kan endast böjas och sträckas. Detta behövs för att kunna springa fort och det finns hästar som kan springa så fort som 70 km per timme.

 

Skelettet

SkelettHelaSe

Funktion

Hästens skelett består av mer än 200 ben. Det har till uppgift att ge stadga åt kroppen samt att skydda de inre organen som t.ex. ryggmärg, hjärta och hjärna. Skelettet fungerar även som hävstänger genom att musklerna som fäster vid benen drar ihop sig så att skelettdelarna rör sig mot varandra. Ännu en funktion som skelettet har är att fungera som en mineralreserv. Behöver kroppen extra mineraler kan det hämtas från skelettet, t.ex. kalcium då stoet skall producera mycket mjölk efter fölning.

Huvudet och ryggen

Huvudet har 34 stycken oregelbundna platta ben. Dess tyngd hjälper till att hålla upp ryggen genom ligament som går längs ryggraden över spinoserna. Spinoserna är de tornutskott som sticker upp från ryggkotorna. Ryttarens tyngdpunkt ska befinna sig där spinoserna pekar rakt upp. Det är där ryggen är som lägst.

Nacke, hals och framdel

Den första av de sju halskotorna heter Atlaskotan, den kan nicka det vill säga röra sig uppåt och nedåt. Den andra halskotan heter Axis och kan även röra sig i sedled, det vill säga, rotera. Bogbladet kallas Scapula. Spina scapula delar bogbladet i en främre och bakre del. Om du drar handen nedanför manken mot bogspetsen kan du känna den som en smal kant som sticker ut mitt på bogbladet.

Bakdel och extremiteter

Lumbar, L1 – L6 är de mest rörliga kotorna i ryggen som börjar vid bakre delen av sadelstaden och sträcker sig till bäckenet. Höftbensknölarna som kan ses på båda sidorna kallas Tubercoxae och är en del av beckenet, s.k Sacrum. Si-leden, Sacrum Ilium är ingen led utan en fog mellan beckenbenet. Hästens kraftigaste ben är lårbenet som kallas Femur. Under främre knäet respektive hasen finns inga muskler utan bara långa senor.

Skelettet börjar bildas

Under fostertiden bildas skelettets delar av brosk. Efter hand byts brosket ut mot ben och skelettet blir helt förbenat när tillväxten är avslutad. Tillväxten på längden avslutas först i de nedre extremiteterna och är avslutad vid ca 9 – 12 månaders ålder och avslutas närmare bålen vid ca 4 – 5 års ålder.

Skelettets beståndsdelar

Ben består av levande vävnad som bryts ner och byggs upp under hela hästens liv. Extremiteterna består av långa rörben där mitten som kallas diafysen är rörformad med hål i centrum för benmärgen. Benmärgen bildar blodceller. Hos gamla djur avstannar cellbildningen och benmärgen ersätts av en gul mer fettrik benmärg. Benet runt märghålan är hårt och kompakt. Varje ände av benet kallas epifyser. Epifyserna är klädda med en slät yta av ledbrosk, under ledbrosket är benet porösare s.k. spongiöst ben som består av flera benbalkar. När benet intill leden belastas ändrar det form och fungerar då stötdämpande. Benet är elastiskt och inte så hårt som man ofta tror. För att det ska hålla måste det kunna ge efter lite för de krafter som det utsätts för när hästen är i rörelse.

Påverkan vid träning

Benet anpassar sig efter de krav som ställs. En häst som är i träning har förmåga att kunna ”bygga om” benet, även vuxna individer. Detta sker emellertid långsamt och om man jämför musklernas uppbyggnad vid träningen som går mycket snabbare är risken att skelettet inte hinner med. Påföljden kan då bli att hästen får t.ex. benhinneinflammation eller bildar förstärkningsben s.k. överben.